DGF tackar för sig.

Som ni besökare säkert har noterat har jag inte kunnat uppdatera bloggen så ofta som jag velat, och tyvärr måste jag påstå att jag inte längre besitter samma lidelse för bloggandet som förut.

Av denna anledning kommer detta inlägg vara det sista på denna blogg. I enlighet med mitt mantra att stil är tidlös kommer jag dock låta bloggen finnas kvar så länge domänen tillåter det.

Tack för alla kommentarer och besök!

Dorian.

En kontroversiell kompromiss.

Om julen förknippas med renprydda stickade tröjor och gröna slipsar som ger ifrån sig ljud är nyårsafton en betydligt stiligare högtid; en kväll där man förväntas klä sig väl.

För vissa innebär detta uteslutande smoking, och är detta festens önskade klädsel finns självklart inget annat alternativ. För oss som inte kommer att fira det nya året i smoking kvarstår endast kostymen som vettigt alternativ - detta kan dock kännas aningen tråkigt och oinspirerat, särskilt om kavaj bärs till vardags och på jobbet. Av denna anledning kan en liten kompromiss vara på sin plats.


Att bära svart fluga till annat än just smoking kan ses som ett stilbrott, men är ändå ett enkelt sätt att göra sin klädsel lite mer formell men samtidigt festlig. Vad som dock måste beaktas är kostymens färg; en svart modell kan ge intrycket av att du försöker efterlikna smokingen, vilket ger ett billigt intryck - satsa därför på en grå eller blå kostym. För att ytterliggare belysa skillnaden kan du kombinera med ett par bruna skor samt en färgglad bröstnäsduk.

DGF tar med detta inlägg jullov och önskar alla läsare en God Jul och ett Gott (och elegant) Nytt År!

Dorian.

Den stilfulla samariten.

Under helgens julhandel stötte jag på ovanstående artikel på MQ och även om jag drar mig för att publicera reklam får detta inlägg agera undantag.

Som ni säkert listat ut rör det sig om ett par manschettknappar och skulle ni drabbas av plötslig och total färgblindhet skulle ni även kanske se liknelsen till Röda Korset-symbolen. Slår ni ihop ett och ett listnar ni säkert ut att det rör sig om ett samarbete mellan butiken och organisationen i fråga och för endast 49:- kan du lämna affären med ett par stilrena manschettknappar till nyårskostymen samt ett gott samvete.

Dorian.

Den smala slipsens förbannelse.

Även om klassisk herrklädsel är tämligen immun mot modets skiftningar är slipsbredden en detalj som män tydligen gillar att variera lite sådär var tredje år. På sistående har smala, raka slipsar runt 4 cm i bredd varit normen; tackelov håller denna trend nu sakta på att lösas upp till förmån för de bredare varianterna.

Som de flesta besökare säkert vet skall slipsens bredd matcha bredden på kavajslagen, och det är bland annat detta som medför problem om man undersöker vad denna detalj gör för det estetiska helhetsintrycket.

Till att börja med kanske det bör sägas att slipsens bredd mäts på det ställe där den är som bredast precis innan triangelnformen börjar. En "vanlig" bredd är mellan 6 och 10 cm, och en slips som är runt 8 cm är aldrig fel. Undvik dock slipsar bredare än 12 cm som ger starka utslag på klown-o-metern.

Förutom att smala slipsar gör att en bred kropp ser ännu bredare ut - och tvärtom - finns det något som stör överkroppens form ännu mer, nämligen det faktum att smala slipsar oftast är helt raka medan bredare varianter bildar en subtil triangulär form längs överkroppen. Bilden nedan försöker visa detta fenomen.


I den högre bilden framhävs den traditionella triangulära V-formen på överkroppen som jag anser att alla män bör sträva efter i någon utsträckning; motsatt gäller den vänstra bilden där den yttersta formen istället ser smal och rak ut. Detta intryck förstärks om man dessutom har smala kavajslag, varför en lagom bredd på slips och slag rekomenderas.

Slutligen, på grund av smala slipsars raka form är det nästan omöjligt att få till en snygg knut, vilket bilden högst upp är ett exempel på.

Dorian.

ÖVERSTA KOLLAGET SKAPAD AV BILDER FRÅN SMALSLIPS.SE

Hur du knäpper skjortan.

Skjortan är utan tvekan mannens mest värdefulla plagg; här kommer en liten kort guide till hur du knäpper den för önskat intryck.

Alla knappar knäppta: Att ha översta knappen stängd utan att bära slips är lika illa som att bära slips och lämna översta knappen öppen. Undvik om du inte vill se ut som en dekadent konstnär alternativt en frikyrklig sydstatare.

En knapp öppen: aldrig fel (självklart förutsatt att du inte bär slips vid tillfället), men kan framstå som ett lite väl konservativt - på gränsen till tråkigt - val i annat än affärssammanhang, särskilt om övrig klädsel är strikt.

Två knappar öppna: en lite roligare variant som passar förvånadsvärt bra som avslappnad kontrast mot en traditionell kostym. Det bästa alternativet om du vill bära enbart skjorta.

Tre knappar öppna: Gränsar till det vulgära men är du en solbränd italienare i en välskuren linnekostym så varför inte.

Fyra eller fler öppna knappar: Existerar inte på den stilmedvetnes karta.

Och självfallet: bär du en någon form av tröja eller linne under skjortan skall denna inte synas.

Dorian.

BILD: KING

Detaljer gör och förstör.

Efter att ha spenderat delar av gårdagskvällen framför TVn har mitt mantra om att det är detaljerna som gör - och förstör - klädseln verkligen cementerats.

Tvivlar man på att det propra, "välklädda" modet är inne nu är det bara att slå på TVn under bästa sändningstid, och ingen är nog gladare än mig att gemene man har börjat plocka fram kostymen till annat än begravningar. Vad som då är riktigt tråkigt är att de allra flesta faller där de borde utmärka sig: detaljerna.

Det är alltid roligare att hitta det fungerande i en mundering än att peka ut vad som inte fungerar, men för att illustrera min poäng tänkte jag kommentera ovanstående bild föreställandes David Hellenius som programledare för Fredag hela veckan.

Det börjar bra; en välsittandes grå kostym med vad som verkar vara en matchande väst. Att han sedan väljer en gulaktig skjorta må vara ett märkligt val, men knappast något stjälpande. Det jag verkligen undrar över är varför han överhuvudtaget bär slips? Med en riktigt horribel knut, löst hängandes under den öppna skjortan, antar jag att han vill signalera ledighet. Att skippa slipsen hade varit ett betydligt bättre val och hade gett samma effekt, utan att signalera total brist på stilmedvetenhet. Att både slips och bröstnäsduk dessutom är i grått gör skjortans kulör till den dominerande färgen, vilket knappast är klädsamt i just detta fall.

Tanken må vara god - genomförandet: uselt.

Dorian.

Att tänka på vid valet av slipsknut.

Det finns många, mer eller mindre insatta som påstår att Four-in-hand-knuten är den enda man behöver kunna; att denna vore det enda riktiga alternativet för en inbiten anglofil. Faktum är dock att det finns ett par variablar som måste beaktas för att få till en snygg, och framförallt passande knut.

1. Kragens bredd (samt höjd). Enkelt uttryckt: ju bredare krage, ju bredare knut. Med en cutaway-krage betyder detta i regel antingen en halv-Windsor eller Windsor knut, då en smal Four-in-hand lätt förstärker intrycket av en bred öppning och därmed förminskar knuten. Detta sagt finns det dock som sagt personer som gärna kombinerar cutaway med Four-in-hand-knut, exempelvis Prins Charles - huruvida resultatet blir lyckat är en subjektiv bedömning.


Tänk på att även kragens höjd har betydelse för hur knuten upplevs. Knuten bör inte sträcka sig längre ned än den tänkta linjen mellan kragsnibbarna.

2. Slipsens material. Av tunna tyger får du en smal knut, och tvärtom. Om slipsen är av lite grövre material är därför en Windsor-knut ej att rekommendera då detta lätt ger ett nästan rektangulärt intryck; pröva istället en halv-Windsor eller en Pratt-knut. Om du är ute efter att behålla det asymmetriska intrycket av en Four-in-hand fast med en tunnare slips så pröva en Prince Albert-knut.

3. Önskad symmetri. Här rör det sig preferens snarare än anpassning. Olika nivåer av symmetri går att uppnå med olika knutar samt sättet dessa knyts på. Det är svårt att med ord beskriva hur man får till mindre symmetrisk Windsor-knut, varför det rekomenderas att helt enkelt pröva sig fram.



Dorian.

Kontrastfärgade sömmar.

Att det i stor utsträckning är detaljerna som särskiljer den stilmedvetna är ett mantra som tåls att upprepas; att ödmjukt tänja lite lagom på gränserna lika så.

Att ha kontrastfärgade sömmar på kavaj och byxa är en inte helt konventionell detalj som sällan utnyttjas till fullo. Precis som i exemplet ovan, tagen ur H&Ms Comme des Garçons-kollektion, är det ofta vit tråd som använd till ett mörkt tyg, men har man tur kan man även hitta en modell där en starkare färg, såsom rött, används.

Även om kontrastfärgade sömmar inte bör förekomma på en kostym avsedd för formellt bruk är det ett enkelt sätt göra kostymen lite ledigare och festanpassad. Att matcha trådfärgen med en bröstnäsduk eller annan accessoar i samma kulör är ett enkelt sätt visa lite stilmedvetenhet.

Dorian.

Oväntad inspiration.

Få förknippar nog b-film och Arnold Schwarzenegger med klassisk stil, och sanningen är tyvärr att vi förmodligen aldrig kommer att se dessa två polariteter i sådan harmoni än i sjuttiotalsrullen Hercules in New York. Trots att Arnold spenderar större delen av filmen utan tröja finns det dock ett par ljusglimtar för excentriskt lagda, höstälskande anglofiler.

SAMTLIGA BILDER FRÅN HERCULES IN NEW YORK (1970)

Dorian

En modest come-back.

Det finns inget annat sätt att inleda mitt första inlägg på tre månader än att be om ursäkt för just detta. Orsaken till min frånvaro är dock av personlig natur och kommer inte att diskuteras vidare.

Alla kommentarer och mail där bloggens återfödelse önskas uppskattas verkligen! Förhoppningsvis kan jag återuppta bloggandet med samma värme och engagemang som förut.

Jag hoppas att mina gamla, trogna besökare hittar tillbaka och hälsar nya varmt välkomna!

Dorian