Detaljer gör och förstör.

Efter att ha spenderat delar av gårdagskvällen framför TVn har mitt mantra om att det är detaljerna som gör - och förstör - klädseln verkligen cementerats.

Tvivlar man på att det propra, "välklädda" modet är inne nu är det bara att slå på TVn under bästa sändningstid, och ingen är nog gladare än mig att gemene man har börjat plocka fram kostymen till annat än begravningar. Vad som då är riktigt tråkigt är att de allra flesta faller där de borde utmärka sig: detaljerna.

Det är alltid roligare att hitta det fungerande i en mundering än att peka ut vad som inte fungerar, men för att illustrera min poäng tänkte jag kommentera ovanstående bild föreställandes David Hellenius som programledare för Fredag hela veckan.

Det börjar bra; en välsittandes grå kostym med vad som verkar vara en matchande väst. Att han sedan väljer en gulaktig skjorta må vara ett märkligt val, men knappast något stjälpande. Det jag verkligen undrar över är varför han överhuvudtaget bär slips? Med en riktigt horribel knut, löst hängandes under den öppna skjortan, antar jag att han vill signalera ledighet. Att skippa slipsen hade varit ett betydligt bättre val och hade gett samma effekt, utan att signalera total brist på stilmedvetenhet. Att både slips och bröstnäsduk dessutom är i grått gör skjortans kulör till den dominerande färgen, vilket knappast är klädsamt i just detta fall.

Tanken må vara god - genomförandet: uselt.

Dorian.

Att tänka på vid valet av slipsknut.

Det finns många, mer eller mindre insatta som påstår att Four-in-hand-knuten är den enda man behöver kunna; att denna vore det enda riktiga alternativet för en inbiten anglofil. Faktum är dock att det finns ett par variablar som måste beaktas för att få till en snygg, och framförallt passande knut.

1. Kragens bredd (samt höjd). Enkelt uttryckt: ju bredare krage, ju bredare knut. Med en cutaway-krage betyder detta i regel antingen en halv-Windsor eller Windsor knut, då en smal Four-in-hand lätt förstärker intrycket av en bred öppning och därmed förminskar knuten. Detta sagt finns det dock som sagt personer som gärna kombinerar cutaway med Four-in-hand-knut, exempelvis Prins Charles - huruvida resultatet blir lyckat är en subjektiv bedömning.


Tänk på att även kragens höjd har betydelse för hur knuten upplevs. Knuten bör inte sträcka sig längre ned än den tänkta linjen mellan kragsnibbarna.

2. Slipsens material. Av tunna tyger får du en smal knut, och tvärtom. Om slipsen är av lite grövre material är därför en Windsor-knut ej att rekommendera då detta lätt ger ett nästan rektangulärt intryck; pröva istället en halv-Windsor eller en Pratt-knut. Om du är ute efter att behålla det asymmetriska intrycket av en Four-in-hand fast med en tunnare slips så pröva en Prince Albert-knut.

3. Önskad symmetri. Här rör det sig preferens snarare än anpassning. Olika nivåer av symmetri går att uppnå med olika knutar samt sättet dessa knyts på. Det är svårt att med ord beskriva hur man får till mindre symmetrisk Windsor-knut, varför det rekomenderas att helt enkelt pröva sig fram.



Dorian.

Kontrastfärgade sömmar.

Att det i stor utsträckning är detaljerna som särskiljer den stilmedvetna är ett mantra som tåls att upprepas; att ödmjukt tänja lite lagom på gränserna lika så.

Att ha kontrastfärgade sömmar på kavaj och byxa är en inte helt konventionell detalj som sällan utnyttjas till fullo. Precis som i exemplet ovan, tagen ur H&Ms Comme des Garçons-kollektion, är det ofta vit tråd som använd till ett mörkt tyg, men har man tur kan man även hitta en modell där en starkare färg, såsom rött, används.

Även om kontrastfärgade sömmar inte bör förekomma på en kostym avsedd för formellt bruk är det ett enkelt sätt göra kostymen lite ledigare och festanpassad. Att matcha trådfärgen med en bröstnäsduk eller annan accessoar i samma kulör är ett enkelt sätt visa lite stilmedvetenhet.

Dorian.

Oväntad inspiration.

Få förknippar nog b-film och Arnold Schwarzenegger med klassisk stil, och sanningen är tyvärr att vi förmodligen aldrig kommer att se dessa två polariteter i sådan harmoni än i sjuttiotalsrullen Hercules in New York. Trots att Arnold spenderar större delen av filmen utan tröja finns det dock ett par ljusglimtar för excentriskt lagda, höstälskande anglofiler.

SAMTLIGA BILDER FRÅN HERCULES IN NEW YORK (1970)

Dorian

En modest come-back.

Det finns inget annat sätt att inleda mitt första inlägg på tre månader än att be om ursäkt för just detta. Orsaken till min frånvaro är dock av personlig natur och kommer inte att diskuteras vidare.

Alla kommentarer och mail där bloggens återfödelse önskas uppskattas verkligen! Förhoppningsvis kan jag återuppta bloggandet med samma värme och engagemang som förut.

Jag hoppas att mina gamla, trogna besökare hittar tillbaka och hälsar nya varmt välkomna!

Dorian