Ficka på skjortan?

Inom klassisk herrklädsel existerar ett antal kvarlevande detaljer vars funktion numera är begränsad till att endast vara estetiskt tilltalande - en dekoration helt enkelt. Knapparna längst ut på kavajens ärmar är en sådan, broguemönstret på skor en annan.

Oavsett vad många medelålders män tror faller även skjortans bröstficka in i denna kategori. Såvida du inte eftersträvar att se ut som en raketforskare från femtiotalet så bör denna ficka inte användas till att förvara någonting över huvud taget. Ett par nedstoppade pennor drar uppmärksamhet från den övriga klädseln, och förstör framför allt intrycket av en ren och prydlig skjorta.

Frågan är istället huruvida skjortans bröstficka är att betrakta som en stilig, alternativt vulgär detalj. Svaret blir att det beror helt på skjortans övriga element.

Precis som knappar signalerar fickor ledighet och funktionalitet, varför en bröstficka gör sig ytterst dålig på en skjorta tänkt att bäras med en formell kostym. Om man å andra sidan vill ge ett avspänt intryck, men samtidigt se elegant ut kan en bröstficka vara en stilig och för syftet helt korrekt dekoration. Se dock till att även andra detaljer matchar denna lediga känsla, detta för att verkligen klargöra din intention med klädseln. Den extra tygbit som utgör bröstfickan bör dessutom vara väl matchad med mönstret på skjortan, så att den knappt syns.

I bilden nedan kommer skjortan från Ralph Lauren. Notera button-downkragen, enkelmanschetten och den perfekta mönstermatchningen.


Dorian

Inspiration: cool på caféet.

Jag älskar manchester, och med nedanstående utstyrsel hoppas jag inspirerar andra till att bära detta underbara tyg. Om du till skillnad från Wes Anderson drar dig för hela kostymer i manchester kan ett par byxor i samma tyg vara ett alternativ. Ledigt men samtidigt elegant; manchester materialiserar grundidéen bakom denna stilblogg och är dessutom bekvämt att bära även på sommaren.

Som tidigare nämnt skapar manchester som tyg ett djupare intryck än exempelvis chinos. Med tiden slits det på ett elegant och personligt sätt, och blir egentligen inte obrukbart förrens hål börjar uppenbara sig i plagget. Byxorna på ovanstående bild är relativt mörka och har en tämligen gubbig passform, något som även gäller button-downskjortan i blått oxford. Ovanpå detta bärs en grå, stickad slipover som även den känns lite lillgammal.

De hittills ganska lugna färgerna bryts av med hjälp av ett par chockrosa, randiga strumpor, samt ett grönt tygbälte med humrar som mönster. Spännet på bältet är i samma nyans av guld som återfinns på klockan, vars bruna armband matchar byxorna och skorna. Skor och byxa bör aldrig vara i samma nyans, varför ett par med insytt, kontrasterande tyg har valts.

Dorian

SKJORTA OCH BÄLTE, RALPH LAUREN.
BYXA, JOSEPH ABBOUD.
SLIPOVER, HM.
STRUMPOR, THOMAS PINK.
SKOR, BROOKS BROTHERS.
KLOCKA, JACQUES LEMANS.

En smakfull excentriker: dubbelbröstad perfektion.

Den kanske mest nedtonade excentrikern hittills är även den funnen på The Sartorialist.

I klädd för studenten tipsade jag om den mörkblåa, dubbelbröstade kostymen - ett plagg som många anser för gubbigt för att bäras av någon utan rynkor och en segelbåt på femtio fot. Med bilden ovan hoppas jag att den åsikten en gång för alla förkastas till soptunnan där den hör hemma.

Vi börjar som vanligt med det dominerande plagget: kostymen. Den perfekta passformen (tänker särskilt på axlarna) skvallrar om ett skräddarsytt ursprung och med den något markerade midjan så undviks den rektangulära form som så ofta återfinns på dubbelbröstade kavajer. Att knapparna är placerade med varierande bredd bidrar även det till att ge mannen en elegant pondus, utan att för den delen förstöra hans ungdomliga kroppsform. De spetsiga slagen har perfekt längd och höjd, vilket både markerar axlarna och ger mannens överkropp tilltalande proportioner. Det blåa, kritstrecksrandiga tyget är väldigt stiligt och känns lagom särpräglat.

Nonchalant nedstoppad i bröstfickan finner vi en grön silkesnäsduk vars färg till stor del slukas av kavajens blåa; ett onekligen medvetet val för att skänka lite ro åt utstyrseln. Accentfärgen återfinns istället i slipsen, vars röd-bruna mönster skapar en skön kontrast gentemot kavajen. Som en sann engelsman är knuten av typen four-in-hand, och självklart hänger den kring en cut-awaykrage tillhörande en klassisk, vit skjorta.

Mannens klädsel är en skön blandning av klassisk elegans, kryddad med lite ungdomlighet och förkärlek till färg. Ingen jätteexcentriskt klädsel måhända, men visst förtjänar mannen en hel del blickar för sitt perfekta utförande?

Dorian

Känner du till någon smakfull excentriker? Skicka en bild till doriangraysfotografi@gmail.com

Inspiration: ett elegantare Miami Vice.

Som tidigare nämnt är jag ingen större anhängare av vitt som grundfärg i en utstyrsel. Plaggen är i princip omöjliga att hålla rena, och vitt som färg har en kraftig tendens att förstärka nyansen på de andra färgerna och få dem att betraktas som mörkare än de faktiskt är. Dessutom ger det lätt vibbar av extrem smaklöshet - detta tack vare färgens popularitet i stillösa outifts under framförallt åttiotalet. Dock är det inte helt omöjligt att lyckas med vitt som grund, men det kräver en rejäl känsla för detaljer och ett gott öga för färg.

Kostymen är i vitt linne - ett tyg som lämpar sig väl inte bara på grund av dess svalkande egenskaper, utan även eftersom strukturen på tyget är aningen skrovligt, vilket ger ett djupare intryck och förhindrar att ytan upplevs som helt och hållet vit.

Ljusa pastellfärger är i princip det enda smakfulla alternativet i valet av kulör på skjortan. Regeln säger som bekant att skjortan aldrig bör vara mörkare än kavajen, men en ljus nyans av grönt, blått eller rosa fungerar fint med det vita.

Som accentfärg har jag valt lila, vilket återfinns i bröstnäsduken samt silkesknutarna. Som komplementfärg till grönt passar lila utmärkt tillsammans med skjortan, men utgör samtidigt en härlig kontrast till den vita kavajen.

På skosidan är ett par loafers det perfekta alternativet för att matcha den somriga, ledigt eleganta stilen. Klassisk läderfärg blandas här med lite vitt som matchar kostymen. Strumpor skippar vi.

Bältet är i samma kulör som skorna och har dessutom ett snyggt brogueliknande mönster.

Dorian

KOSTYM, HM.
SKJORTA, GIEVES & HAWKES.
SKOR, RALPH LAUREN.
BÄLTE, BROOKS BROTHERS.
BRÖSTNÄSDUK, THOMAS PINK.

Stilig i värmeböljan.

"Det där ser jäkligt varmt ut." Min arbetskamrat, iklädd kamoflagefärgade shorts och en sliten T-shirt, vill göra det underförstått att jag bär en, för vädret olämplig klädsel. Nu när väderkartan på morgontidningens sista sida äntligen får användning av färgen mörkröd så verkar hela det svenska folket ha kommit överens om att kasta bort de få riktlinjer vi har om hur man klär sig på allmän plats. Badskjorts, tank-tops och flip-flops är en oroväckande frekvent syn på stan, men för oss med högre krav på stil blir situationen en aning svår när till och med linnekavajen börjar orsaka pinsamma svettfläckar.

Vi svenskar är verkligen inte bortskämda med varmt väder, och italienare skrattar säkert gott åt mitt användande av termen värmebölja - men de senaste dagarna har vädret här i Stockholm betytt att jag har fått avstå från mina älskade kavajer, åtminstående under dagtid. Utstyrseln får bli mer spartansk, och mer funktionell.

I nedanstående outfit nöjer jag mig med en skjorta, ett par byxor, samt skor och solglasögon. Eftersom vi bär så pass få plagg får skjortan stå för färgen, denna gång i en galen mix av en rad olika pastellfärger. Självklart är den gjord av bomull och eftersom vi strävar efter en lite ledigare ton så är det button-downkrage och enkel manschett som gäller. Vid bärandet av skjorta utan medföljande kavaj så är det faktiskt helt acceptabelt att inte stoppa ned skjortan i byxan, att knäppa upp även den andra knappen samt självklart att kavla upp ärmarna. Ledigt, och du undviker att se ut som en rysk gangster.

Byxorna är i ljust linne, men har en dressad form och är utan dumma snören och dylikt. Att vika upp ändarna ett par gånger ger en mycket god svalkande effekt, utan att det propra intrycket går förlorat. Som skor har jag valt ett par seglarskor, då dessa ständigt associeras till härligt väder och den tillhörande preppykulturen. Strumporna skippas, men ett tunt par i någon rolig kulör skulle nog även det fungera. Ett par Ray-Ban (igen, jag vet) Clubmasters ger utstyrseln en lite mer intellektuell känsla, och skapar kontrast mot de andra, lite ledigare plaggen.

Dorian

BYXA, HM.
SKJORTA, ETRO.
SKOR, WEDINS.
SOLGLASÖGON, RAY-BAN.

Två klassiker från Ray-Ban.

Nej, DGF sponsras inte av ovannämnda företag (än). Men nu när solen äntligen har övergått till att bli en plåga och ett par solglasögon vilar på varje människas näsben så kanske lite onödigt vetande kring historiens två mest kända modeller är i sin ordning.

Företaget Ray-Ban startades år 1937 som ett dotterbolag till optiktillverkaren Bausch & Lomb i syfte att framställa solglasögon för det amerikanska flygvapnet. Den första, och fortfarande mest kända modellen är Aviator, vars namn tydligt speglar dess luftburna ursprung.

Modellen har sneda, droppformade glas sammanlänkade med bågar av metalltråd. Glasen täcker en yta avsevärt mycket större än själva ögonen, och är aningen böjda inåt mot tinningen för att skydda en så stor del av ögonvrån som möjligt. Glasen är mörka och ibland även reflektiva. Att man som bärare totalt döljer sina ögon skapar ett dehumaniserande och auktoritärt intryck, vilket förklarar varför de genom historien alltid setts som "coola". Associationerna till piloter, militärer, poliser, kändisar etc. är en annan fastställd orsak till varför alla ser tuffa ut i ett par Aviators. Ray-Bans "pilotbrillor" är den mest kopierade glasögondesignen i historien, vilket märks efter en dag på stan. Modellen är dock tidlös, vilket general McArthur visar i nedanstående bild från andra världskriget. Ett par Aviators förblir ett säkert kort om du är ute efter ett par solglasögon, men skippa med fördel de billiga kopiorna.


Om Aviators förknippas med bomber och flygplan så är ett par Wayfarers nästintill synonymt med odödlig glamour.

Först introducerade år 1952, upplevde Wayfarers sin storhetstid under femtio-och sextiotalet då modellen syntes frekvent på röda mattor världen över. Vid sin lansering revolutionerade de solglasögonindustrin med dess vågade framtoning och bågar i plast. Precis som Aviators var de ursprungligen riktade åt piloter, men modellen börjades istället att användas av Hollywoods kvinnliga stjärnor, där Audrey Hepurns sköldpaddemönstrade, väldiga Wayfarers är de kanske mest kända från denna period. Under 70-talet sjönk försäljningen till en så pass låg nivå att ett produktionsstopp diskuterades, men tack vare ett lyckosamt produktplaceringskontrakt med filmindustrin år 1982 lyckades Ray-Ban nå ut till en ny generation glamourtörstiga kunder. Sedan dess har det gått både upp och ned med försäljningen av Wayfarers, och modellen är onekligen betydligt mer trendkänslig än kusinen Aviators. Men faktum är att ett par Wayfarers aldrig är fel om du vill ge ett lite rockigare intryck. Modellen både kräver, och ger, självförtroende och är verkligen en riktig klassiker.

Dorian

Inspiration: (lagom) rebellisk brittisk skolpojke.

Ännu en outfit - denna gång inspirerad av den tidlösa skoluniformen. Denna unika mix av klassiska plagg väcker många associationer längs hela skalan av personligt tycke. Elegant enligt vissa, nördigt och pretentiöst enligt andra. I länder där skoluniformen är ett normalt inslag i vardagen skulle ingen höja ögonbrynet om du spatserade omkring på stan i nedanstående utstyrsel, medan man i jantelagens Sverige skulle betraktas som kraftigt överklädd. Få elever som bär skoluniform varje vardag lägger ned någon möda på att få den att se snygg ut; en slarvigt knyten slips, uppknäppt skjorta, smutsiga skor etc., och detta eftersom de inte bär kläderna för att vara personlig, vilket är fallet för oss andra. Ett onekligen intressant ämne som gärna behandlas vidare om ni läsare önskar det. Tills vidare hoppas jag att följande outfit skänker lite inspiration.

Alla skolor med en särskild elevuniform har ett specifikt färgtema som de använder. I den skola som jag själv gick i under ett par år var grönt den dominerande färgen, men sommaren till ära har jag denna gång valt en sval nyans av blått. Den stickade tröjan får bli huvudbäraren av denna kulör, medan den vita skjortan harmoniserar. Slipsen sticker ut med dess blandning av komplementfärgerna blått och rött, och de gråa byxor ger lite djup åt outfiten. Svarta skor är nästan alltid obligatoriskt, likaså svarta strumpor. Ingen utstyrsel är dock komplett utan lite humor, varför det sistnämnda plagget innehåller ett mönster av dödskallar. Den funktionella väskan i denim ger ett ledigt intryck och för tankarna till en gammal hederlig skolväska.

Dorian

BYXA, TED BAKER.
SKJORTA, GIEVES & HAWKES.
TRÖJA, HM.
SLIPS, CHARLES TYRWHITT.
VÄSKA, ACTIVE WEAR.
SKOR, LOAKE.
STRUMPOR, STRUMPBUTIKEN.

En smakfull excentriker: cool i corduroy.

Från fotbollsspelare slash stilikon, till prisbelönt filmregissör med båda fötterna stadigt på jorden. Veckans smakfulle excentriker tilldeles Wes Anderson, mannen bakom underbara filmer som The Royal Tenenbaums, Bottle Rocket och nu senast The Darjeeling Limited. Återigen är bilden i fråga tagen från The Sartorialist.

Att Herr Anderson besitter en alldeles egen och personlig stil råder det ingen fråga om. Detta gestaltas inte bara i hans filmer, utan även i hans avslappnade syn på kläder. Wes ger intrycket av att vara naturligt stilmedveten, utan att ens försöka - vilket är en beundransvärd egenskap.

Wes Anderson syns ofta i munderingar likt den ovan. Medan en kavaj i manchester (eller corduroy som det heter på engelska) alltid är lättsamt propert, kräver en hel kostym i samma underbara tyg betydligt mer av sin bärare för att undvika klown-vibbar. Wes lyckas dock ge hela utstyrseln en ledig och varm känsla; mycket tack vare sin något underliga hållning.

Kavajen är klassiskt två-knäppt och har en tämligen figurnära passform. Byxorna syns knappt på bild, men verkar vara lite pösigare. Anledningen till att manchester är ett sådant tacksamt tyg att använda till allehanda kavajer och byxor är det slits på ett väldigt personligt sätt, och skapar ett djupt intryckt. Här passar nyanserna perfekt in med det svala blå i skjortan, och den grova västen utstrålar samma fylliga känsla som kostymen. Slipsen med dess roliga motiv harmoniseras av skjortan, men sticker ändå ut på ett diskret sätt. En rolig detalj är den lilla pin-nålen som bärs på kavajens slag - ytterliggare ett bevis på Herr Andersons känsla för humor och självkänsla.

En utmärkt bild, på en utmärkt klädd man.

Dorian

Inspiration: våga brunt.

Nu när temperaturen stiger skulle jag vilja släppa allt och bara sätta mig ned vid en uteservering och dricka en kall öl samtidigt som jag läser Blindness av José Saramago. Och helst hade jag gjort det i nedanstående outfit.

Den iögonfallande, rutiga kavajen ger ett häftigt intryck utan att kännas skrikig. Den bruna färgen återkommer i solglasögonen, skorna, hatten, skjortan och scarfen - men eftersom det bruna blandas med både det harmoniserande beiga och ett par härliga accentfärger så slipper vi se ut som en vandrande trädstam. Det färgglada bältet utgör en snygg övergång mellan överkroppens dominerande bruna och nederdelens brytande blåa. Munkskorna från Crockett & Jones passar outfitens lediga, men samtidigt eleganta känsla, och scarfen tillför lite ungdomlighet.

Dorian

KAVAJ, YOOX.COM
SKJORTA, BLUEFLY.COM
BYXA, DOCKERS
HATT, HM
SCARF, LINDEX (DAM!)
SOLGLASÖGON, YVES SAINT LAURENT
BÄLTE, RALPH LAUREN.
SKOR, CROCKETT & JONES.

Tre saker man aldrig kommer undan med.

När det gäller klassisk herrklädsel så finns det många, mer eller mindre kända regler som dikterar hur, och vad man kan bära. Att man inte bär vita sneakers till frack känns rimligt, medan regeln om att man inte bör bära bruna skor efter klockan sex på kvällen enbart känns dum. Utan att i detta inlägg gå in närmare på dessa regler så följer nedan tips på tre saker som man aldrig kommer undan med vid bärandet av traditionell herrklädsel.

1. För stor kavaj.
Det märks direkt om någon känner sig bekväm i det han bär för tillfället. Många skyr kavajen eftersom den lätt ger en känsla av påtvingad formalitet, och att bära en kavaj som inte följer kroppens former ger intrycket av att bäraren endast har kavaj eftersom han måste. Han har av denna anledning inte lagt ned någon som helst tid på att hitta en kavaj med god passform, och saknar dessutom kunskapen att göra det även om han ville. Nedan ser ni ett grovt överdrivet exempel:


2. Svart skjorta med ljus slips
TV-sportens favoritmundering borde vara olaglig. Regeln om att slipsen alltid bör vara mörkare än skjortan uppkom inte utan anledning, utan är baserad på vad som anses vara estetiskt tilltalande. Tyvärr verkar svenska män gilla den svarta skjortan, trots att den passar så illa till majoritetens hudton. Men om du nu vill pröva en svart skjorta - lämna slipsen hemma.


3. Skjortkragen ovanpå kavajslagen.
Heter du Sonny Crockett och spenderar dagarna med att jaga bovar i Miami med din Donzi-motorbåt? Inte? Låt då skjortkragen stanna där den hör hemma, nämligen innanför kavajslagen. Inget signalerar nämligen smaklöshet så mycket som en utvikt krage.


Dorian