torsdag 12 juni 2008

Inspiration: modest i lila.

Lila är en färg som används alltför sällan inom klassisk herrklädsel; kanske är det just därför jag tycker om att inkludera den i mina munderingar. I en ljusare nyans fungerarlila utmärkt till skjortan, men passar även som accentfärg på slipsen, bröstnäsduken eller bältet. I nedanstående outfit har jag dock valt lila som dominerande färg på skjorta och slips och istället låtit komplementfärgen grön stå för kontrasterna, denna gång mot en brun manchesterkavaj.

Den mörka kavajen tonar ned den lila skjortan och slipsen, och den gråa, rutiga byxan bidrar även den till harmoniseringen. De bruna läderskorna känns eleganta men ändå anspråkslösa och skapar dessutom en vacker kontrast gentemot byxan.

Manchettknapparna har även de en droppe lila i dem, och den omkringslutande metallen matchar den stilrena klockan. Den spygröna bröstnäsduken skriker om uppmärksamhet och balanserar de övriga plaggen.

Dorian

SKJORTA, TED BAKER.
KAVAJ, JOHN VARVATOS.
BYXA, GUCCI.
SLIPS, THOMAS PINK.
SKOR, CROCKETT & JONES.
MANCHETTKNAPPAR, CHARLES TYRWHITT.
KLOCKA, JUNGHANS.





3 kommentarer:

Anonym sa...

En stänk Viktor & Rolf Antidote på det där

eller

Acqua di Parma?


Ska det vara mer "true" old eller mer modern "sportigt" old?

Själv skulle jag föredra Acqua di Parma:n här eftersom den lila och gröna färgen redan är väldigt utstickande och enligt mig rätt moderna(modeheta=modern?).

Lila är en tung färg. Inte min favorit egentligen. Du har dock lyckats passa in den i ett bra sammanhang, frågan är vad du ville uppnå för stil? Valet mellan de två parfymerna tycker jag skulle ge ett svar.

Svaret finns kanske i beskrivningen till bloggens inriktning, men men.


Sjysst blogg!

Dorian sa...

Hej Alfred,

kul att du gillar bloggen!

Angående min personliga stil så skulle jag beskriva den som en hybrid av vad du kallar för "true old" och "modernt old". Jag utgår från klassiska plagg, men gillar att ge dem en mer eller mindre subtil twist av karaktär och ungdomlighet. Hade jag istället för den spygröna bröstnäsduken valt en vit dito i linne hade det övergripande intrycket onekligen blivit annurlunda.

Man skulle kunna säga att jag tänjer lite på gränserna för vad som skulle anses acceptabelt för traditionell herrklädsel, utan att för den delen gå till överdrift och vulgäritet. Hoppas jag i alla fall.

Med bloggen önskar jag ge uttryck för en modern dandyism, och därav namnet.

Tyvärr kan jag inte påstå att jag är alltför insatt i parfymens exotiska värld, men eftersom jag alltid utgår från det klassiska så faller valet på Acqua di Parma.

Hoppas att fortsätter att besöka denna blogg och att du finner dess inlägg intressanta!

Dorian

Anonym sa...

Acqua di Parmas dofter är ju helgrymma! Köpte en på Gusto (Stockholm) som var helt ny och hette Mirto. Inte så klassisk kanske, men grymt god!