DGF tar semester.

DGF tar en spontan semester men återkommer (förhoppningsvis) redan på fredag med mer inspiration, tips och onödigt vetande.

Jag önskar alla läsare en riktigt trevlig och stilfull sommar!

Dorian

BILD: HACKETT.

Inspiration: en afton på stranden.

Återigen inspirerad av preppykulturen har jag sammanställt nedanstående outfit, denna gång med nautiska influenser och nedtonad, snarare än excentrisk elegans.

En randig bomullströja i vitt och blått känns nästan obligatorisk, likaså ett par seglarskor i samma färger. Även klockan plockar upp nyanserna av blått, och blandas här med en anspråkslös metallglans. En rosa skjorta får agera härlig accentfärg, och döljs nästan helt av tröjan. Ett par ljusa bomullsbyxor, med fördel burna en aning uppvikta, känns liksom resten av utstyrseln harmonisk. För att förstärka känslan av ledighet skippas bältet. Ett par solglasögon i retrostil bidrar med en lite intellektuell framtoning, vilket blandat med en lite ungdomligare frisyr skulle skapa en skön kontrast.

Dorian

TRÖJA, CHARLES TYRWHITT.
BYXA, PRADA.
SKJORTA, RALPH LAUREN.
SKOR, SEBAGO.
KLOCKA, OMEGA SEAMASTER.
SOLGLASÖGON, RAYBAN.

Vad är en ascot?

Kärt barn har många namn säger man. Plastrong och kravatt används båda som beteckning på vad som internationellt sett oftast kallas ascot, men åsikterna går isär om vad som verkligen benämner vad. För enkelhetens skull kommer plagget i fråga på denna blogg alltid att kallas ascot.

Namnet kan härledas till The Ascot Racecourse - en känd travbana i England där plagget såg frekvent användning. Dess historia sträcker sig dock ändå tillbaka till den ursprungliga kravatten, vilket var ett stycke dekorativt tyg knuten runt halsen som användes av kroatiska legoknektar på 1600-talet.

En ascot kan enklast beskrivas som en längre, och framförallt bredare variant på den moderna slipsen, och bärs antingen innanför, eller utanför skjortkragen. Utifrån detta finns det en mängd olika sätt att bära en ascot, där viss helt har förvisats till historieböckerna.


Trots dess popularitet under 1800-talet är ascoten idag ett sällsynt inslag i allt annat än formella sammanhang, och har annars nästan helt ersatts av slipsen och scarfen. Precis som att den svarta flugan är en väsentlig del av smokingen är en grå ascot, knuten likt en slips, att föredra vid bärandet av jackett. Tyvärr används jackett nästintill aldrig i Sverige, varför ascoten idag istället nästan uteslutande figurerar innanför skjortkragen på liknande sätt som en scarf.

På grund av associationerna till dekadenta playboys och äldre överklassherrar är ascoten att betrakta som ett svårt plagg att bära upp, då det erfordras en enorm stilmedvetenhet (eller ingen alls) och självdistans för att undvika att betraktas som en pretentiös snobb.

För den som vill pröva på att bära ascot kan en sobert färgad sådan vara att rekomendera över de glansiga silkesvarianterna i kraftfulla kulörer. I den översta bilden, tagen från Brooks Brothers, ser vi ett utmärkt exempel på hur man även som ung, kan bära ascot utan att det ser tillgjort ut.

Dorian

Inspiration: den svarta kavajen.

Den svarta kavajen är onekligen ett svårt plagg att bära, framförallt eftersom det lätt känns stelt, tråkigt och formellt. Associationer till begravningsklädsel är svåra att undvika, men visst går det. Svart som färg har dessutom en stark tendens att sluka omkringliggande färger och få dem att uppfattas som ljusare.

I nedanstående outfit har jag haft dessa egenskaper i åtanke.

Den svarta kavajen är det centrala och det är redan här vi sätter tonen för resten av utstyrseln. För att på ett enkelt sätt undvika vibbar av påtvingad formalitet har jag valt en bomullsblazer med utanpå-sittande fickor som för tankarna till en sval sommarkväll snarare än kyrkan.

Precis som vid bärandet av en vit kostym faller valet av skjorta på en pastellfärgad sådan, denna gång i rosa. Trots att orsaken här den omvända - att närbelägna färger ser ljusare istället för mörkare ut - gäller det även här att hitta en nyans som inte påverkas av en stark kontrast.

Det gröna bältet kompletterar skjortan och markerar gränsen mellan över -respektive underkropp. De gråa ullbyxorna passar perfekt med dess ljusa nyans, och ett par svarta strumpor skapar en harmonisk övergång till derbyskorna i brunt läder.

Manchettknapparna plockar upp det gröna från bältet, samt det rosa från skjortan, och blir därmed ett säkert tecken på stilmedvetenhet. En elfenbensvitt bröstnäsduk i silke skapar lite kontrast mot kavajen, utan att kännas skrikig.

Dorian

KAVAJ, MAURO GRIFONI.
SKJORTA, GIEVES & HAWKES.
BYXA, THEORY.
SKOR, MIU MIU.
BÄLTE, RALPH LAUREN.
STRUMPOR, THOMAS PINK.
MANCHETTKNAPPAR, CHARLES TYRWHITT.
BRÖSTNÄSDUK, BROOKS BROTHERS.

En smakfull excentriker: gult är knappast fult.

Veckans smakfulle excentriker är Singular, mannen bakom stilbloggen med samma namn. Som om det inte räcker med att kunna allt man behöver veta om klockor, lyckas han dessutom gång på gång överträffa sig själv med sina eleganta munderingar. Att välja ut enbart en lyckad outfit från hans blogg var ett tufft val, men i den nedanstående är han kanske som mest excentrisk.

De senapsgula byxorna är knappast diskreta och ligger på gränsen till det vulgära, men Singular lyckas ändå bära upp dem genom att verkligen utstråla stilmedvetenhet. Tack vare en ungdomlig passform, kombinerat med ett par välputsade skor undviker han dessutom att se som en färgblind gammal gubbe.

En figurnära blazer ger ett ledigt, men fortfarande elegant intryck - något som genomsyrar alla Singulars outfits. En vit bröstnäsduk är det perfekta valet av accessoar och harmoniserar överkroppen; en färgglad, mönstrad dito hade förmodligen varit lite väl kaotiskt och dessutom stulit uppmärksamhet från byxorna.

Den virkade slipsen är ett återkommande plagg, och skapar här en skön kontrast mot den preppykänsla som annars dominerar klädseln. Solglasögonen känns även de en aning medvetet malplacerade, och bidrar med en lite modernare framtoning.

Mitt enda förslag till förändring ligger i valet av bälte - personligen hade jag hellre sett ett i läders vars färg matchar skorna, detta i syfte att skapa en tydligare övergång mellan över -respektive underkropp.

För fler inspirerande outfits, besök Singular.


Dorian

Inspiration: svartvit nostalgi.

Från utflippad preppy till stilren 50-tals nostalgi; från önskan att sticka ut, till rädslan för just detta - lite omväxling förnöjer sannerligen.

Att klä sig som en tidsresenär från ett specifikt årtionde kan dock ge intrycket av en creddig södermalmsbohem, varför en lite modernare framtoning är att föredra. I nedanstående utstyrsel har jag valt ut ett par detaljer där detta återspeglas.

Den röda (läs: svartvita) tråden i outfiten ovan går väl knappast att missa. Att använda färg i sin klädsel ansågs omanligt, vilket begränsade utbudet till svart, vitt och olika nyanser av grått. Tillsammans ger dessa dock ett kraftfull och stilrent intryck, och genom ett par enkla knep slipper man dessutom se ut som en begravningsentreprenör. En guide till användandet av den svarta slipsen kommer att publiceras inom kort, men fram tills dess räcker det med att konstatera att en svart slips ej bör kombineras med en svart kavaj, om man nu vill undvika att se ut som om man var på väg till kyrkan. I ovanstående utstyrsel finner vi en elegant, grå kavaj av grövre ulltyg, vilket ger ett djupare intryck samt en tacksam kontrast mot den svarta slipsen av blank siden. En vit skjorta och en bröstnäsduk i samma färg förstärker skillnaderna.

Ett par gråa byxor, även de i ull, dominerar nederdelen som avslutas med ett par svarta oxfords med ett elegant broguemönster. Ett par randiga strumpor bryter det stilrena intrycket, och plockar upp många av de gråa nyanserna som används på andra håll.

På 50-talet bar alla män hatt, varför en sådan känns nästan obligatorisk i en outfit inspirerad av samma årtionde. Känner du dig inte bekväm i hatt, eller vill ge ett modernare intryck - lämna den hemma.

De övriga accessoarerna: klockan, hängslen och slipsklämman är i svart och vitt, kryddat med lite silvrig metallglans.

Dorian

KAVAJ, NEW YORK INDUSTRIE.
SKJORTA, GIEVES & HAWKES.
SLIPS OCH STRUMPOR, THOMAS PINK.
BYXA, ETRO
BRÖSTNÄSDUK, RALPH LAUREN.
SKOR, LOAKE.
HÄNGSLEN, BROOKS BROTHERS.
SLIPSKLÄMMA, MENS WAREHOUSE.
SILKESKNUTAR, CHARLES TYRWITT.
HATT, JAXON.
KLOCKA, JACQUES LEMANS.

Realisera mera.

Nu när REA-plakaten återigen har börjat ersätta skyltdockorna i butiksfönster runt om i landet kanske ett par råd kring detta är i sin ordning.

1. Rekognoscera i förväg.
Att redan innan rea-starten undersöka vilka varor som kan vara av intresse är ett beprövat och vanligt knep, vilket förklarar trängseln i butikerna dagarna innan. Är du osäker på storlek är denna metod verkligen att föredra. Tänk på att de riktigt grundläggande plaggen, exempelvis den vita skjortan, inte alltid reas ut eftersom de ständigt finns i sortimentet.

2. Hur länge vågar du vänta?
Den stora frågan. De flesta butiker öppnar realisationen med runt 30%, för att senare öka till 50%, och ibland ända upp till 70-90%. Om du hittar ett plagg du är intresserad av, helst innan rean har börjat, försök att genast bedömma dels hur snabbt den lär försvinna, och dels hur mycket pengar du är beredd att lägga ned. På detta sätt liknar reaköp en auktion, med den markanta skillnaden att varorna faktiskt blir billigare på det förstnämnda. I takt med detta kommer intresset från andra håll att öka, och eftersom du förmodligen inte har möjligheten att ständigt vaka över det aktuella plagget tvingas du göra en avvägning. Bestämmer du dig för att vänta - se till att komma tillbaka ofta.

3. Köp inte för köpandets skull...
Ännu en självklarhet, som man tyvärr inte alltid lyckas leva efter. Ibland blir frestelsen helt enkelt för stor, och plötsligt står du där med en knallgrön, paisleymönstrad skjorta. Det är inte fel att köpa saker som man i dagsläget inte behöver, däremot är knappast smart att köpa saker man aldrig kommer att behöva.

Dorian

Inspiration: klädd för midsommar.

Dags för den kanske mest avskalade outfiten hittills på DGF. I klädd för midsommar har jag försökt åstadkomma en outfit som verkligen signalerar avslappnad elegans, och som kanske inte kräver lika mycket av sin bärare som mina tidigare munderingar. Bra eller dåligt? Kommentera gärna!

Grunden är en mörkblå kavaj i linne. Utanpå-sittande fickor ger ett ledigt intryck, likaså linnets något skrynkliga karaktär. I bröstfickan finner vi en grön silkesnäsduk som med dess glansiga, kompletterande färg skapar en skön kontrast mot kavajen. En vit skjorta harmoniserar och känns lagom uppklätt.

Kombinationen av en blå kavaj och ett par ljusa byxor är onekligen estetiskt tilltalande och känns somrigt - ett utmärkt val på midsommar alltså! Att skippa bältet är ett enkelt och effektivt sätt att göra sin utstyrsel mer avslappnad, och ger dessutom ett prydligare intryck. Ett par färgglada strumpor i rött och blått både kompletterar och matchar kavajen, och skapar dessutom en något kaotisk övergång till de eleganta sadelskorna.

Dorian

KAVAJ, ELIE TAHARI.
SKJORTA, H&M.
BRÖSTNÄSDUK, SAM HOBER.
BYXA, THEORY.
STRUMPOR, THOMAS PINK.
SKOR, RALPH LAUREN.

Klockans betydelse.

Vi män älskar klockor. Det är något fängslande, nästan magiskt över dessa små mekaniska underverk. En teori är att mäns fascination med ur härstammar dels i ett genetiskt betingat intresse för teknik, men även i att klockan enligt klassiska normer är det nästan enda smycket som män kan bära utan att se ut som fjortisar alternativt raggare.

Att bära klocka innebär en kraftigt ökad möjlighet att uttrycka ens individuella smak, varför en mindre samling armbandsur bör vara en självklarhet i var mans garderob. Att matcha sin övriga utstyrsel med en väl vald klocka är ett säkert tecken på stilmedvetenhet, och risken för att du misslyckas är minimal. Vidare är armbandsuret en utmärkt indikator på ett personligt intresse; ett dykarur från Seiko, en pilotklocka från Breitling eller varför inte ett armbandsur med ett binärt tidsvisningssystem?

I dagens samhälle där alla har mobiltelefon har användandet av klocka sjunkit i den yngre generationen. Vill man veta tiden så tittar man på displayen, eller frågar kompisen. Personligen känner jag mig både naken och utelämnad utan en klocka på armen, varför detta aldrig är ett alternativ för mig.

Hur använder man då klockan som accessoar på bästa sätt? En klocka består av en mängd olika komponenter, men för enkelhetens skull delar vi upp dessa i tre kategorier.

1. Armbandet.
Den kanske mest iögonfallande detaljen på klockan är hur den hålls fast på armen. Valet står mellan antingen ett klassiskt band eller med hjälp av metallänkar, där det förstnämnda är det mer klassiska. Ett armband i tyg kommer vanligtvis i svart eller brunt läder, men kan med fördel bytas ut mot något mer vågat - exempelvis av färgglatt tyg - och därmed skapa ett mer personligt intryck.

2. Boetten.
Det skal som omsluter urverket och sammanlänkar det med armbandet kallas för boett. Storleken spelar stor roll för hur klockan upplevs: ett lite grövre boett antyder funktionalitet, medan ett slankare dito ger ett mer konservativt intryck. Jämför dykaruret med kostymklockan nedan.

3. Urtavla
Ytan som visarna återfinns på kallas för urtavla och det är denna beståndsdel som kanske mer än någon annan avgör vilket intryck som signaleras. Själva färgen har stor betydelse, likaså hur många visare som ryms. En riktigt konservativ klocka visar endast tid och ibland datum, men även andra visare i form av stoppur, höjdmätare etc. är att betrakta som fullständigt acceptabelt i allt annat än väldigt formella sammanhang. Man kommer undan med en hel del i valet av klocka, och om du känner för att visa upp ditt intresse för datorer genom användandet av ett armbandsur med binär tidsvisning, gör gärna det.


Länktips: Singular - Sveriges kanske bäst klädda man är även en höjdare på klockor. En inspirerande blogg.

Dorian

Inspiration: preppy på riktigt.

Det finns gott om folk i Sverige som tror att det räcker med en pikétröja och ett par chinos för att se preppy ut. Som jag beskrev i förra inlägget handlar preppystilen om att verkligen ta ut svängarna med avseende på färg, mönster och material, utan att för den delen se ut som en vandrande julgran. Det handlar om att verkligen sticka ut, och det är med dessa ord i åtanke som jag har sammanställt nedanstående outfit.


En mörkblå blazer är måhända ett konservativt val, särskilt med tanke på att kavajen saknar urskiljande drag som exempelvis spetsiga slag. Dock har jag tagit friheten att byta ut knapparna mot ett par i guld, vars motiv - ett ankare - ej syns på bilden. Precis som den vita skjortan är en mörkblå blazer att betrakta som en tidlös klassiker, och i ovanstående utstyrsel lämnar den dessutom lite spelrum åt andra, mer färgglada plagg. Närmast finner vi nämligen en grönrutig skjorta, och till det en röd, paisleymönstrad fluga. I kombination med varandra ger detta ett tämligen rörigt intryck, vilket är precis vad som eftersträvas. Vid lite eftertanke upptäcker vi dock att färgerna, rött, grönt och blått, kompletterar varandra perfekt.

Den konservative hade valt ett par ljusa chinos som byxor, men mitt val föll istället på ett par röda i manchester. Detta skapar en skön kontrast mot överkroppen, och gör framför allt att hela utstyrseln känns färgglad och levande.

Det genomgående temat, blandningen av rött, grönt och blått, återspeglas tydligt i bältet av madrastyg, och utgör ett säkert tecken på stilmedvetenhet.

Mönstret på den blåa bröstnäsduken för, precis som blazerknapparna, tankarna till havet, likaså seglarskorna av brunt läder. Sjävklart matchar guldnyansen i klockan alla andra metalldetaljer.

Dorian

SKOR, COLE HAAN.
BRÖSTNÄSDUK, BÄLTE OCH SKJORTA, RALPH LAUREN.
BYXA, HICKEY FREEMAN.
KAVAJ, THEORY (KNAPPAR FRÅN BENSON & CLEGG).
KLOCKA, JACQUES LEMANS.
FLUGA, BOWTIECLUB.COM.

En smakfull excentriker: preppylicious.

Egentligen gillar jag inte att nedanstående bild är tagen från Ralph Laurens online-butik, men faktum är att jag sällan har skådat en outfit med ett sådant perfekt genomförande av preppylooken.

En gedigen preppystil ska innehålla en till synes kaotisk kompott av färger, mönster och material, allt förpackat i mer eller mindre traditionella plagg.

Den kanske starkaste kontrasten i ovanstående utstyrsel är den mellan kavaj och byxa. Även om jag personligen är tveksam till bärandet av shorts på annan plats än stranden, kan jag inte annat än att älska den starka, men samtidigt harmoniska skillnaden som blir resultatet av att mixa vita shorts med en rutig, figurnära ullkavaj. Ledigt kontra formellt; svalkande kontra värmande; stilrent kontra plottrigt; kontroversiellt kontra konservativt; blandningen i fråga materialiserar verkligen själva essensen i preppystilen.

Den randiga, gröna skjortan med vit krage är onekligen att betrakta som svårburen, men tillsammans med övriga plagg passar den in perfekt. En blå-röd, regementsrandig slips väcker associationer till IVY league-skolor och är således en perfekt accessoar. Den mönstrade, rosa bröstnäsduken bidrar med lite kaos till en annars formmässigt regelbunden överkropp.

Ett smalt bälte i brunt läder sitter diskret runt midjan och gör inga anspråk på att väcka uppmärksamhet. Ett bra alternativ taget i beaktning klädseln övriga, mer excentriska drag. En annan tystlåten accessoar är klockan, vars tygarmband matchar slipsen - ett enkelt sätt att visa lite stilmedvetenhet. Närmast marken finner vi ett par loafers som självklart bärs utan strumpor; två utmärkta val som signalerar proper ledighet.

Tre subtila detaljer i mannens klädsel ger ett lite rebelliskt intryck: kavajslag-och ärmar är aningen uppvikta och slipsen är lite instoppad. Om man nu känner för att bryta mot lite regler är det på detta vis man bör göra det - diskret och smakfullt.

Dorian

Känner du till någon smakfull excentriker? Skicka en bild till doriangraysfotografi@gmail.com

Inspiration: grått är inte trist.

Grått ses av många som en tråkig och livlös färg, men precis som med alla andra färger beror det helt på vad man kombinerar den med. Tvärtom är grå en tacksam kulör att använda i sin klädsel eftersom den förstärker intrycket av andra, starkare färger, och risken att du misslyckas är betydligt mindre än med svart eller vitt, som alla gör samma jobb.

I ovanstående utstyrsel har jag valt en elegant kavaj i grövre ull som grund för de mer färgglada accessoarerna. Den rutiga skjortan hjälper även den till att harmonisera klädseln och skapa utrymme för lite lekfullhet på annat håll. En paisleymönstrad bröstnäsduk i rött och lila kompletterar den regementsrandiga slipsen vars härliga nyanser av grönt och blått skapar en skön kontrast gällande både färg och material, mot kavajen och skjortan.

Ett par valnötsfärgade byxor i manchester är en resolut brytning från överkroppens aningen plottriga intryck, medan de svarta munkskorna avslutar utstyrseln med samma blandning av ledigt och elegant.

Som ett subtilt tecken på stilmedvetenhet låter vi klockans urtavla matcha slipsen.

Dorian

KAVAJ, THEORY.
BYXA OCH SKJORTA, HICKEY FREEMAN.
SLIPS OCH BRÖSTNÄSDUK, THOMAS PINK.
KLOCKA, CHRONIX.
SKOR, RALPH LAUREN.

Matcha metallen.

Att inkludera detaljer av metall i sin klädsel är ett enkelt och effektivt sätt att göra den mer levande. Dock bör dessa element behandlas på samma sätt som färger, där en genomtänkt kompott alltid är att föredra. Bäst resultat uppnås genom att se metallen och dess glans som en accentfärg, och precis som med accentfärger så blir det ofta bara rörigt om man använder sig av flera.

En av många användbara "regler" stipulerar att alla metalldetaljer bör vara av samma glans, det vill säga antingen av guld, silver, brons, koppar etcetera - detta eftersom inkluderandet av flera olika lätt förvandlar dig till ett levande smycke och samtidigt förstör den harmoni som är så viktig i klädseln.

Vilka detaljer i metall återfinns då ofta i traditionell herrekipering? Ofta förekommer de i accessoarer som klockor och manchettknappar, men de finns även inkorporerade som detaljer i större plagg, exempelvis knapparna på blazern samt spännet på bältet (och även vissa skor).



Dorian

Inspiration: modest i lila.

Lila är en färg som används alltför sällan inom klassisk herrklädsel; kanske är det just därför jag tycker om att inkludera den i mina munderingar. I en ljusare nyans fungerarlila utmärkt till skjortan, men passar även som accentfärg på slipsen, bröstnäsduken eller bältet. I nedanstående outfit har jag dock valt lila som dominerande färg på skjorta och slips och istället låtit komplementfärgen grön stå för kontrasterna, denna gång mot en brun manchesterkavaj.

Den mörka kavajen tonar ned den lila skjortan och slipsen, och den gråa, rutiga byxan bidrar även den till harmoniseringen. De bruna läderskorna känns eleganta men ändå anspråkslösa och skapar dessutom en vacker kontrast gentemot byxan.

Manchettknapparna har även de en droppe lila i dem, och den omkringslutande metallen matchar den stilrena klockan. Den spygröna bröstnäsduken skriker om uppmärksamhet och balanserar de övriga plaggen.

Dorian

SKJORTA, TED BAKER.
KAVAJ, JOHN VARVATOS.
BYXA, GUCCI.
SLIPS, THOMAS PINK.
SKOR, CROCKETT & JONES.
MANCHETTKNAPPAR, CHARLES TYRWHITT.
KLOCKA, JUNGHANS.

Ficka på skjortan?

Inom klassisk herrklädsel existerar ett antal kvarlevande detaljer vars funktion numera är begränsad till att endast vara estetiskt tilltalande - en dekoration helt enkelt. Knapparna längst ut på kavajens ärmar är en sådan, broguemönstret på skor en annan.

Oavsett vad många medelålders män tror faller även skjortans bröstficka in i denna kategori. Såvida du inte eftersträvar att se ut som en raketforskare från femtiotalet så bör denna ficka inte användas till att förvara någonting över huvud taget. Ett par nedstoppade pennor drar uppmärksamhet från den övriga klädseln, och förstör framför allt intrycket av en ren och prydlig skjorta.

Frågan är istället huruvida skjortans bröstficka är att betrakta som en stilig, alternativt vulgär detalj. Svaret blir att det beror helt på skjortans övriga element.

Precis som knappar signalerar fickor ledighet och funktionalitet, varför en bröstficka gör sig ytterst dålig på en skjorta tänkt att bäras med en formell kostym. Om man å andra sidan vill ge ett avspänt intryck, men samtidigt se elegant ut kan en bröstficka vara en stilig och för syftet helt korrekt dekoration. Se dock till att även andra detaljer matchar denna lediga känsla, detta för att verkligen klargöra din intention med klädseln. Den extra tygbit som utgör bröstfickan bör dessutom vara väl matchad med mönstret på skjortan, så att den knappt syns.

I bilden nedan kommer skjortan från Ralph Lauren. Notera button-downkragen, enkelmanschetten och den perfekta mönstermatchningen.


Dorian

Inspiration: cool på caféet.

Jag älskar manchester, och med nedanstående utstyrsel hoppas jag inspirerar andra till att bära detta underbara tyg. Om du till skillnad från Wes Anderson drar dig för hela kostymer i manchester kan ett par byxor i samma tyg vara ett alternativ. Ledigt men samtidigt elegant; manchester materialiserar grundidéen bakom denna stilblogg och är dessutom bekvämt att bära även på sommaren.

Som tidigare nämnt skapar manchester som tyg ett djupare intryck än exempelvis chinos. Med tiden slits det på ett elegant och personligt sätt, och blir egentligen inte obrukbart förrens hål börjar uppenbara sig i plagget. Byxorna på ovanstående bild är relativt mörka och har en tämligen gubbig passform, något som även gäller button-downskjortan i blått oxford. Ovanpå detta bärs en grå, stickad slipover som även den känns lite lillgammal.

De hittills ganska lugna färgerna bryts av med hjälp av ett par chockrosa, randiga strumpor, samt ett grönt tygbälte med humrar som mönster. Spännet på bältet är i samma nyans av guld som återfinns på klockan, vars bruna armband matchar byxorna och skorna. Skor och byxa bör aldrig vara i samma nyans, varför ett par med insytt, kontrasterande tyg har valts.

Dorian

SKJORTA OCH BÄLTE, RALPH LAUREN.
BYXA, JOSEPH ABBOUD.
SLIPOVER, HM.
STRUMPOR, THOMAS PINK.
SKOR, BROOKS BROTHERS.
KLOCKA, JACQUES LEMANS.

En smakfull excentriker: dubbelbröstad perfektion.

Den kanske mest nedtonade excentrikern hittills är även den funnen på The Sartorialist.

I klädd för studenten tipsade jag om den mörkblåa, dubbelbröstade kostymen - ett plagg som många anser för gubbigt för att bäras av någon utan rynkor och en segelbåt på femtio fot. Med bilden ovan hoppas jag att den åsikten en gång för alla förkastas till soptunnan där den hör hemma.

Vi börjar som vanligt med det dominerande plagget: kostymen. Den perfekta passformen (tänker särskilt på axlarna) skvallrar om ett skräddarsytt ursprung och med den något markerade midjan så undviks den rektangulära form som så ofta återfinns på dubbelbröstade kavajer. Att knapparna är placerade med varierande bredd bidrar även det till att ge mannen en elegant pondus, utan att för den delen förstöra hans ungdomliga kroppsform. De spetsiga slagen har perfekt längd och höjd, vilket både markerar axlarna och ger mannens överkropp tilltalande proportioner. Det blåa, kritstrecksrandiga tyget är väldigt stiligt och känns lagom särpräglat.

Nonchalant nedstoppad i bröstfickan finner vi en grön silkesnäsduk vars färg till stor del slukas av kavajens blåa; ett onekligen medvetet val för att skänka lite ro åt utstyrseln. Accentfärgen återfinns istället i slipsen, vars röd-bruna mönster skapar en skön kontrast gentemot kavajen. Som en sann engelsman är knuten av typen four-in-hand, och självklart hänger den kring en cut-awaykrage tillhörande en klassisk, vit skjorta.

Mannens klädsel är en skön blandning av klassisk elegans, kryddad med lite ungdomlighet och förkärlek till färg. Ingen jätteexcentriskt klädsel måhända, men visst förtjänar mannen en hel del blickar för sitt perfekta utförande?

Dorian

Känner du till någon smakfull excentriker? Skicka en bild till doriangraysfotografi@gmail.com

Inspiration: ett elegantare Miami Vice.

Som tidigare nämnt är jag ingen större anhängare av vitt som grundfärg i en utstyrsel. Plaggen är i princip omöjliga att hålla rena, och vitt som färg har en kraftig tendens att förstärka nyansen på de andra färgerna och få dem att betraktas som mörkare än de faktiskt är. Dessutom ger det lätt vibbar av extrem smaklöshet - detta tack vare färgens popularitet i stillösa outifts under framförallt åttiotalet. Dock är det inte helt omöjligt att lyckas med vitt som grund, men det kräver en rejäl känsla för detaljer och ett gott öga för färg.

Kostymen är i vitt linne - ett tyg som lämpar sig väl inte bara på grund av dess svalkande egenskaper, utan även eftersom strukturen på tyget är aningen skrovligt, vilket ger ett djupare intryck och förhindrar att ytan upplevs som helt och hållet vit.

Ljusa pastellfärger är i princip det enda smakfulla alternativet i valet av kulör på skjortan. Regeln säger som bekant att skjortan aldrig bör vara mörkare än kavajen, men en ljus nyans av grönt, blått eller rosa fungerar fint med det vita.

Som accentfärg har jag valt lila, vilket återfinns i bröstnäsduken samt silkesknutarna. Som komplementfärg till grönt passar lila utmärkt tillsammans med skjortan, men utgör samtidigt en härlig kontrast till den vita kavajen.

På skosidan är ett par loafers det perfekta alternativet för att matcha den somriga, ledigt eleganta stilen. Klassisk läderfärg blandas här med lite vitt som matchar kostymen. Strumpor skippar vi.

Bältet är i samma kulör som skorna och har dessutom ett snyggt brogueliknande mönster.

Dorian

KOSTYM, HM.
SKJORTA, GIEVES & HAWKES.
SKOR, RALPH LAUREN.
BÄLTE, BROOKS BROTHERS.
BRÖSTNÄSDUK, THOMAS PINK.

Stilig i värmeböljan.

"Det där ser jäkligt varmt ut." Min arbetskamrat, iklädd kamoflagefärgade shorts och en sliten T-shirt, vill göra det underförstått att jag bär en, för vädret olämplig klädsel. Nu när väderkartan på morgontidningens sista sida äntligen får användning av färgen mörkröd så verkar hela det svenska folket ha kommit överens om att kasta bort de få riktlinjer vi har om hur man klär sig på allmän plats. Badskjorts, tank-tops och flip-flops är en oroväckande frekvent syn på stan, men för oss med högre krav på stil blir situationen en aning svår när till och med linnekavajen börjar orsaka pinsamma svettfläckar.

Vi svenskar är verkligen inte bortskämda med varmt väder, och italienare skrattar säkert gott åt mitt användande av termen värmebölja - men de senaste dagarna har vädret här i Stockholm betytt att jag har fått avstå från mina älskade kavajer, åtminstående under dagtid. Utstyrseln får bli mer spartansk, och mer funktionell.

I nedanstående outfit nöjer jag mig med en skjorta, ett par byxor, samt skor och solglasögon. Eftersom vi bär så pass få plagg får skjortan stå för färgen, denna gång i en galen mix av en rad olika pastellfärger. Självklart är den gjord av bomull och eftersom vi strävar efter en lite ledigare ton så är det button-downkrage och enkel manschett som gäller. Vid bärandet av skjorta utan medföljande kavaj så är det faktiskt helt acceptabelt att inte stoppa ned skjortan i byxan, att knäppa upp även den andra knappen samt självklart att kavla upp ärmarna. Ledigt, och du undviker att se ut som en rysk gangster.

Byxorna är i ljust linne, men har en dressad form och är utan dumma snören och dylikt. Att vika upp ändarna ett par gånger ger en mycket god svalkande effekt, utan att det propra intrycket går förlorat. Som skor har jag valt ett par seglarskor, då dessa ständigt associeras till härligt väder och den tillhörande preppykulturen. Strumporna skippas, men ett tunt par i någon rolig kulör skulle nog även det fungera. Ett par Ray-Ban (igen, jag vet) Clubmasters ger utstyrseln en lite mer intellektuell känsla, och skapar kontrast mot de andra, lite ledigare plaggen.

Dorian

BYXA, HM.
SKJORTA, ETRO.
SKOR, WEDINS.
SOLGLASÖGON, RAY-BAN.

Två klassiker från Ray-Ban.

Nej, DGF sponsras inte av ovannämnda företag (än). Men nu när solen äntligen har övergått till att bli en plåga och ett par solglasögon vilar på varje människas näsben så kanske lite onödigt vetande kring historiens två mest kända modeller är i sin ordning.

Företaget Ray-Ban startades år 1937 som ett dotterbolag till optiktillverkaren Bausch & Lomb i syfte att framställa solglasögon för det amerikanska flygvapnet. Den första, och fortfarande mest kända modellen är Aviator, vars namn tydligt speglar dess luftburna ursprung.

Modellen har sneda, droppformade glas sammanlänkade med bågar av metalltråd. Glasen täcker en yta avsevärt mycket större än själva ögonen, och är aningen böjda inåt mot tinningen för att skydda en så stor del av ögonvrån som möjligt. Glasen är mörka och ibland även reflektiva. Att man som bärare totalt döljer sina ögon skapar ett dehumaniserande och auktoritärt intryck, vilket förklarar varför de genom historien alltid setts som "coola". Associationerna till piloter, militärer, poliser, kändisar etc. är en annan fastställd orsak till varför alla ser tuffa ut i ett par Aviators. Ray-Bans "pilotbrillor" är den mest kopierade glasögondesignen i historien, vilket märks efter en dag på stan. Modellen är dock tidlös, vilket general McArthur visar i nedanstående bild från andra världskriget. Ett par Aviators förblir ett säkert kort om du är ute efter ett par solglasögon, men skippa med fördel de billiga kopiorna.


Om Aviators förknippas med bomber och flygplan så är ett par Wayfarers nästintill synonymt med odödlig glamour.

Först introducerade år 1952, upplevde Wayfarers sin storhetstid under femtio-och sextiotalet då modellen syntes frekvent på röda mattor världen över. Vid sin lansering revolutionerade de solglasögonindustrin med dess vågade framtoning och bågar i plast. Precis som Aviators var de ursprungligen riktade åt piloter, men modellen börjades istället att användas av Hollywoods kvinnliga stjärnor, där Audrey Hepurns sköldpaddemönstrade, väldiga Wayfarers är de kanske mest kända från denna period. Under 70-talet sjönk försäljningen till en så pass låg nivå att ett produktionsstopp diskuterades, men tack vare ett lyckosamt produktplaceringskontrakt med filmindustrin år 1982 lyckades Ray-Ban nå ut till en ny generation glamourtörstiga kunder. Sedan dess har det gått både upp och ned med försäljningen av Wayfarers, och modellen är onekligen betydligt mer trendkänslig än kusinen Aviators. Men faktum är att ett par Wayfarers aldrig är fel om du vill ge ett lite rockigare intryck. Modellen både kräver, och ger, självförtroende och är verkligen en riktig klassiker.

Dorian

Inspiration: (lagom) rebellisk brittisk skolpojke.

Ännu en outfit - denna gång inspirerad av den tidlösa skoluniformen. Denna unika mix av klassiska plagg väcker många associationer längs hela skalan av personligt tycke. Elegant enligt vissa, nördigt och pretentiöst enligt andra. I länder där skoluniformen är ett normalt inslag i vardagen skulle ingen höja ögonbrynet om du spatserade omkring på stan i nedanstående utstyrsel, medan man i jantelagens Sverige skulle betraktas som kraftigt överklädd. Få elever som bär skoluniform varje vardag lägger ned någon möda på att få den att se snygg ut; en slarvigt knyten slips, uppknäppt skjorta, smutsiga skor etc., och detta eftersom de inte bär kläderna för att vara personlig, vilket är fallet för oss andra. Ett onekligen intressant ämne som gärna behandlas vidare om ni läsare önskar det. Tills vidare hoppas jag att följande outfit skänker lite inspiration.

Alla skolor med en särskild elevuniform har ett specifikt färgtema som de använder. I den skola som jag själv gick i under ett par år var grönt den dominerande färgen, men sommaren till ära har jag denna gång valt en sval nyans av blått. Den stickade tröjan får bli huvudbäraren av denna kulör, medan den vita skjortan harmoniserar. Slipsen sticker ut med dess blandning av komplementfärgerna blått och rött, och de gråa byxor ger lite djup åt outfiten. Svarta skor är nästan alltid obligatoriskt, likaså svarta strumpor. Ingen utstyrsel är dock komplett utan lite humor, varför det sistnämnda plagget innehåller ett mönster av dödskallar. Den funktionella väskan i denim ger ett ledigt intryck och för tankarna till en gammal hederlig skolväska.

Dorian

BYXA, TED BAKER.
SKJORTA, GIEVES & HAWKES.
TRÖJA, HM.
SLIPS, CHARLES TYRWHITT.
VÄSKA, ACTIVE WEAR.
SKOR, LOAKE.
STRUMPOR, STRUMPBUTIKEN.

En smakfull excentriker: cool i corduroy.

Från fotbollsspelare slash stilikon, till prisbelönt filmregissör med båda fötterna stadigt på jorden. Veckans smakfulle excentriker tilldeles Wes Anderson, mannen bakom underbara filmer som The Royal Tenenbaums, Bottle Rocket och nu senast The Darjeeling Limited. Återigen är bilden i fråga tagen från The Sartorialist.

Att Herr Anderson besitter en alldeles egen och personlig stil råder det ingen fråga om. Detta gestaltas inte bara i hans filmer, utan även i hans avslappnade syn på kläder. Wes ger intrycket av att vara naturligt stilmedveten, utan att ens försöka - vilket är en beundransvärd egenskap.

Wes Anderson syns ofta i munderingar likt den ovan. Medan en kavaj i manchester (eller corduroy som det heter på engelska) alltid är lättsamt propert, kräver en hel kostym i samma underbara tyg betydligt mer av sin bärare för att undvika klown-vibbar. Wes lyckas dock ge hela utstyrseln en ledig och varm känsla; mycket tack vare sin något underliga hållning.

Kavajen är klassiskt två-knäppt och har en tämligen figurnära passform. Byxorna syns knappt på bild, men verkar vara lite pösigare. Anledningen till att manchester är ett sådant tacksamt tyg att använda till allehanda kavajer och byxor är det slits på ett väldigt personligt sätt, och skapar ett djupt intryckt. Här passar nyanserna perfekt in med det svala blå i skjortan, och den grova västen utstrålar samma fylliga känsla som kostymen. Slipsen med dess roliga motiv harmoniseras av skjortan, men sticker ändå ut på ett diskret sätt. En rolig detalj är den lilla pin-nålen som bärs på kavajens slag - ytterliggare ett bevis på Herr Andersons känsla för humor och självkänsla.

En utmärkt bild, på en utmärkt klädd man.

Dorian

Inspiration: våga brunt.

Nu när temperaturen stiger skulle jag vilja släppa allt och bara sätta mig ned vid en uteservering och dricka en kall öl samtidigt som jag läser Blindness av José Saramago. Och helst hade jag gjort det i nedanstående outfit.

Den iögonfallande, rutiga kavajen ger ett häftigt intryck utan att kännas skrikig. Den bruna färgen återkommer i solglasögonen, skorna, hatten, skjortan och scarfen - men eftersom det bruna blandas med både det harmoniserande beiga och ett par härliga accentfärger så slipper vi se ut som en vandrande trädstam. Det färgglada bältet utgör en snygg övergång mellan överkroppens dominerande bruna och nederdelens brytande blåa. Munkskorna från Crockett & Jones passar outfitens lediga, men samtidigt eleganta känsla, och scarfen tillför lite ungdomlighet.

Dorian

KAVAJ, YOOX.COM
SKJORTA, BLUEFLY.COM
BYXA, DOCKERS
HATT, HM
SCARF, LINDEX (DAM!)
SOLGLASÖGON, YVES SAINT LAURENT
BÄLTE, RALPH LAUREN.
SKOR, CROCKETT & JONES.

Tre saker man aldrig kommer undan med.

När det gäller klassisk herrklädsel så finns det många, mer eller mindre kända regler som dikterar hur, och vad man kan bära. Att man inte bär vita sneakers till frack känns rimligt, medan regeln om att man inte bör bära bruna skor efter klockan sex på kvällen enbart känns dum. Utan att i detta inlägg gå in närmare på dessa regler så följer nedan tips på tre saker som man aldrig kommer undan med vid bärandet av traditionell herrklädsel.

1. För stor kavaj.
Det märks direkt om någon känner sig bekväm i det han bär för tillfället. Många skyr kavajen eftersom den lätt ger en känsla av påtvingad formalitet, och att bära en kavaj som inte följer kroppens former ger intrycket av att bäraren endast har kavaj eftersom han måste. Han har av denna anledning inte lagt ned någon som helst tid på att hitta en kavaj med god passform, och saknar dessutom kunskapen att göra det även om han ville. Nedan ser ni ett grovt överdrivet exempel:


2. Svart skjorta med ljus slips
TV-sportens favoritmundering borde vara olaglig. Regeln om att slipsen alltid bör vara mörkare än skjortan uppkom inte utan anledning, utan är baserad på vad som anses vara estetiskt tilltalande. Tyvärr verkar svenska män gilla den svarta skjortan, trots att den passar så illa till majoritetens hudton. Men om du nu vill pröva en svart skjorta - lämna slipsen hemma.


3. Skjortkragen ovanpå kavajslagen.
Heter du Sonny Crockett och spenderar dagarna med att jaga bovar i Miami med din Donzi-motorbåt? Inte? Låt då skjortkragen stanna där den hör hemma, nämligen innanför kavajslagen. Inget signalerar nämligen smaklöshet så mycket som en utvikt krage.


Dorian